Så hade då den sista matchdagen kommit för säsongen och vad var mer passande på menyn än ett hett lokalderby mot Täby FK denna soliga höstdag, där planen innan matchen förmodligen var i samma skick som det var efter slaget vid Lützen 1632. Vid det här laget var det nog dessutom allom bekant att det inte fanns något större intresse av att hålla denna historiska arena vid liv längre, då den skulle bli artificiell nästa år.

Viggans första fotboll hade spelats uppe vid Bergtorp redan 1912, men kom sedan att förläggas nere vid Ängsholmsbadet 1948, innan Flygflottiljen 1949 upplät sin träningsanläggning för Viggans fotbollsverksamhet. Fram till 1974 fick man först passera genom grindar med hundvakt. Det blev alltså ett drygt trekvartssekel som Viggan fick utkämpa sina duster på detta historiska naturgräs. Återstående gräsplaner lär väl nu K-märkas inom kort får man hoppas.

Detta derby ,som nu skulle äga rum på Hägernäs IP, blev alltså också den sista matchen som kom att spelas på naturgräset, vilket gjorde att matchen fick ett historiskt skimmer över sig. Det var ju inte vilken motståndare som helst som skulle komma på besök, utan lokalkonkurrenten Täby FK, som under alla år varit storebror till Viggan. Historien lagen emellan går långt tillbaka, ja ända till 1949 då bägge lagen kämpade i Kvalifikationsserien. På den tiden hette våra motståndare Täby IS fram till 2012, då man gick samman med IFK Täby och bildade Täby FK.

Lördagen den 3 maj, då Vigagn och Täby FK möttes för första gången i division 2, blev också lite historisk, då lokalderbyt skulle gå av stapeln på Tibblevallen. Det var nämligen första gången lagen skulle mötas sedan 2006, och med tanke på att Täby FK hade lämnat division 1 förra hösten, så var nyfikenheten stor om hur det skulle gå mellan Storebror och Lillebror. Den gången var Viggan i storform och lyckades besegra Storebror med 4-2, efter två mål av Markus Aggebo och två av Samuel Östlund. Men det var då det.

Förutsättningarna inför denna match var ganska klara. Vid en Täbyvinst skulle de kunna klättra upp ett steg till en åttondeplats, medan Viggan skulle behålla sin tredjeplats vid en seger. Oavsett utgången i matchen skulle Viggan ändå kunna utropa sig som bästa laget i Täby, vilket förmodligen skulle komma att dämpa adrenalinpåfyllningen under matchen, vilket även kom att bli fallet kändes det som. Viggan led ju även av kräftpest sedan sommaren, vilket hade lett till en tillbakagång både vad gällde resultat och form.

Till sist hade då det magiska klockslaget kommit, kl 14.00, då samtliga visselpipor i serien stoppades i mun samtidigt. Liksom i så många matcher under hösten startar Viggan kraftfullt, och redan efter fem minuter kan Samuel ”Släggan” Östlund få iväg en frispark, som under markkontakten tappade fart och blev ett lätt byte för målvakten i det blårandiga laget. Minuten efter är Släggan i farten igen men utan att resultattavlan rörde sig en millimeter.

I den 13:e tvingas Papis rädda ett friläge, för att i några sekvenser senare tvingas böja ryggen för att hämta ut bollen. 0-1. Lite för snabbt och lite för snopet. Uppenbarligen tog det skottet i magen på de röda, då man kunde ana lite av en försiktig pyspunka, men ändå inte så att luften gick ur. Släggan fortsätter att ösa på i den 16:e men utan framgång. Två minuter senare får Täby en frispark i ett för Viggan farligt läge. Nu börjar man se vilka spratt planen kunde spela vid passningsförsök, inte minst hos Viggan.

En passning kunde nu utgöra en specialinbjudan till motståndaren, om den var för löst slagen eller ändrade riktning i något kraterhål. I den 25:e fälls mycket oväntat Pansar-Calle Ringström och reser sig förvånad och spanar efter den skyldige som nyss fällt honom. Nu är det mycket derby och man är livrädd varje gång en röd spelare försöker samspela med en annan röd spelare med tanke på underlaget. Detta särskilt som Täbyborna var ytterst kvicka i sina omställningar.

Lill-Hampe Slättenhäll kan i den 38:e minuten runda det som gick att runda, och skär därefter in mot mål men vilar en nanosekund för länge på hanen, ty då skottet väl brinner av har ett blått ben hunnit komma i vägen vilket nu blir än mer blått efter en direktträff. Minuten efter råder full Bender-stämning framför Papis men det hela blåser till sist över.

De avslutande fem minuterna av halvleken går 100-procentigt i en blå anda. I den 40:e får Täby en vänsterhörna som man nickar över. Två minuter senare får man en till men nu från höger. De blå är nu riktigt ettriga, vilket man i nuläget inte kan beskylla de röda för, då de hamnat i passagerarsätet medan Täby styr. Minsta lilla felpass tas emot med stor tacksamhet i det blå laget, vilket gör allt onödigt spännande.

I den 45:e minuten får Täby ett bra frisparksläge och man riktigt hör hur det knips i de bakre röda regionerna, nästan babianvarning. Inget hände dock, då man tydligen knep tillräckligt hårt. I den 46:e tvingas Papis göra en TV4-räddning innan domaren till sist hann låsa av. En typisk derbyhalvlek som kanske skulle kunna ha fått Viggan mer alerta om nu Milos Marinkovic hade fått den där straffen som Viggan hade behövt och som även kändes uppenbar när han fälldes.

I pausen gör Viggan ett försök att fylla på adrenalindepåerna och kan i den andra halvlekens fjärde minut skapa inte mindre tre hörnor på raken, utan att bollen kom i kontakt med nätet. Kan det ha berott på att pappren med ”Fasta” hade kommit bort, eller var det tillfälliga klimatförändringar som påverkat Stor-Hampe Svenssons i övrigt eminenta hörnsparkar. Samme Stor-Hampe får uppdraget att lägga en frispark i bra läge efter sju minuter. Men skottet träffade en lågflygande skata över motorvägen.

Efter 10 minuters spel in i den andra halvleken får Täby en hörna och visar hur man gör. 0-2 och nu gapade alla av förvåning precis som en symfoniorkesters öppna fiollådor. I den 58:e, dvs strax efter, får Släggan ett jätteläge då han drämmer på ett direktskott, som i vanliga fall borde ha gått i mål, men nu träffades målvakten i solar plexus från bara några meters håll. Han var välplacerad skulle man kunna säga.

Ny Täbyhörna i den 60:e och det syns nu mer tydligt att Täby vill mer denna dag. Två minuter senare tvingas Papis till en ny kvalificerad räddning så 0-2 står sig, men det börjar onekligen osa katt. Liam Björklund får liksom Släggan ett utmärkt tillfälle att frisera siffrorna i den 75:e, men skjuter åter i målvaktens solar plexus. Rätt man på rätt plats brukar det ju heta. Tre minuter senare får Viggan en frispark på vilken Pansar-Calle nickar över.

I den 80:e blir det en löpduell mellan Papis och en i blåkläder. Skall Papis hinna? Bollen är nästan vid mittlinjen och Papis har inga vänner i närheten. Papis hann! Den andra halvleken kännetecknades av att Täbyiterna vann de flesta duellerna och inte bara det, utan man lyckades även med det mesta, medan Viggan ofta drabbades av det rakt motsatta. Matchen kunde ha slutat 0-2 och det kunde ha varit helt rättvist.

Men Täby ville inte nöja sig med det. Man ville ha revansch för nederlaget i våras samt förmodligen även för det förnedrande nederlagt i träningsmatchen för något år sedan, då man fortfarande låg i division 1. Klockan hade passerat 90 minuter med råge då de mörkrandiga slår till igen. Inte en gång utan två gånger och fastställer därmed resultatet till 0-4, något som inget av lagen kommer att glömma på länge. Men Viggan får ändå glädjas åt att vara bästa laget i Täby, om kanske inte just den här dagen.

Det här blev också Coach Roger Sandbergs sista match och han sammanfattar det hela så här: ”Tyvärr blev det förlust även i den sista matchen för säsongen. Matchen kändes på många sätt typisk för hur höstsäsongen sett ut. Vi släpper in onödiga mål i perioder av matchen då det känns som att vi har bra kontroll. Både 0-1 och 0-2 målen känns väldigt onödiga. I synnerhet 0-2, då vi hade startat andra halvlek på ett bra sätt, blir väldigt avgörande.”

Roger fortsätter: ”Precis som i ett antal andra matcher under hösten blir vi stressade vid underlägen och tar dåliga beslut vilket medför att vi inte får det tryck framåt som vi önskar. I slutet av matchen släpper vi in ytterligare två mål som delvis handlar om att vi aningen desperat försökte satsa framåt för att ge det en chans.”

”Som sagt kändes denna match på många sätt symptomatisk för hur hösten utvecklat sig. Vi släpper in alldeles för många mål och i många fall känns dom billiga. Samtidigt har vi även haft svårt att göra mål i ett flertal matcher under hösten. Trots många skapade målchanser har vi inte lyckats göra mål på dessa. Utan tvekan kan vi konstatera att vi inte kommit upp i samma standard som under våren. Orsakerna är många men jag nöjer mig med att konstatera att psykologins makt är stor i fotboll. Kvalité finns i laget men vi har inte lyckats få ut det under hösten.”

Slutligen sammanfattar Roger säsongen: ”Nu när serien är färdigspelad tackar jag för mig. Det har varit en väldigt fin erfarenhet för mig. På många sätt har det känts som en återgång till det "gammaldags" äkta med fotbollen. Spelare och ledare som är där för kärleken till fotbollen. Jag är tacksam för möjligheten att ha fått lära känna dessa spelare och ledare och för de erfarenheter som jag tar med mig. Jag kommer att följa klubben med stort intresse framöver och jag önskar alla inblandade stort lycka till!”

Tack Roger och tack alla andra för den här säsongen, den bästa någonsin i Viggans historia.

/Gula Örnen

Laguppställning
Pap Diouf
Conrad Johansson
Hampus Svensson (76)
Calle Ringström
Erik Wallin
Samuel Östlund
Hampus Slättenhäll (68)
Marcus Aggebo, K
Filipe Santos (86)
Milos Marinkovic (68)
Viktor Widlund
Simon Andersson, ers (76)
Benjamin Sohl, ers (86)
Oscar Helmersson, ers (68)
Axel Åhman, ers
Lucas Hollingworth, ers
Liam Björklund, ers (68)
Noah Wärme Qvisth (MV), ers

Målgörare
-

Gula kort
Milos Marinkovic (25)
Pap Diouf (61)

Röda kort
-

Domare
Martin J. Oberle, HD
Vedad Kestendzic, AD1
Emanuel Tas, AD2

Matchens VIKing
Filipe Santos

Publik
104 personer

Väder
+10, klarblått

Kalendern