Trist med triss i baken
Förra året låg Viggan i toppen av tabellen, medan hemmalaget Täby FK låg betydligt längre ner i tabellen. I år rör sig Täby på betydligt högre nivåer än Viggan, som nu tvingas svettas över varje inrapporterat resultat från bottenkollegornas matcher. Fredagskvällens kallduschresultat, att Kungsängen slagit topplaget Sunnersta, var knappast något som var förväntat och höjde onekligen kolesterolhalten hos Viggan.
Trycket på att göra något extra i lokalderbyt mot Täby FK ökade därmed lavinartat, då varje poäng nu kom att bli än mer värdefull när så få matcher återstår. Senast när Viggan besökte Tibblevallen var i maj förra året då Viggan vann med 4-2,men det var då det. Då hade för övrigt lagkapten Aggebo gjort mål redan efter fyra minuter. Idag satt han på läktaren, avstängd.
Tibblevallen badade i höstsol och gräsmattan låg smaragdgrön som en nyknuten persisk matta. De yttre omständigheterna var alltså perfekta. Täby hade minst sagt ett bättre utgångsläge rent psykologiskt, medan Viggan hade kniven på strupen. Det var därför inte förvånande att en stor del av den första halvleken var som när två intvålade sumobrottare skulle försöka få tag på varandra, men likt såpade grisar gled de ur greppen.
Täby kändes ofta lite ettrigare och Papis fick bl a ta en riktig stänkare från Adam Zenzén i den 15:e minuten och klistra en direktvolley i den 35:e, men i övrigt knep det röda försvaret ända fram till den 25:e minuten, då hemmalagets Bouba Bangus kunde göra 1-0. Det grymtades en hel del på den röda bänken om hur man tillåtit detta att hända. Täby var effektiva genom att utnyttja sina flanker, medan Viggan stack upp i oanmälda kontringar ofta orkestrerade av Östlund och Nilsson.
I slutet av halvleken får dock Viggan till en halvnelson på Täby och förhoppningar om en kvittering steg lavinartat, men domarens paussignal tog död på dessa önskemål. Bägge lagen var tämligen opermeabla, bortsett då ifrån den 25.e minuten, och Täbys mittfält gjorde det ofta svårt för de röda att ta sig igenom detta område, liksom de blå bromsades upp av Viggans bakre Maginotlinje. Remiläge skulle man kunna tycka.
Viggan öppnar den andra halvleken starkt, men åker på en riktig propp i den 55:e minuten, då en av Täbys flyfotade spelare snubblar på en av Viggans mindre backar, som i ett försök att stoppa framfarten råkat trassla in sig i motståndarens fotarbete. Domaren signalerar straff och resultattavlan var inte sen att meddela 2-0 till hemmalaget, vilket var en riktig käftsmäll för det röda laget som fått vittring efter en initiativrik inledning på den andra halvleken.
Med röda ögon sett så vann väl Viggan på poäng i den andra halvleken men knappast vad gäller mål. Kallduschen kom nämligen med två minuter kvar av ordinarie tid, då Viggan efter ett inkast på egen planhalva kort efter får se bollen ligga i det egna målet, förmodligen något man också vill tala tyst om. Därmed var alla spikar inslagna i kistan och Täby kunde glädja sig åt en 3-0 vinst mot det gästande laget som var så desperat i behov av poäng.
Glädjande nog avslutades dock kvällen med att Bollstanäs tryckte till Lidingö med 4-0, varvid hoppet om att åtminstone kunna passera just Lidingö ökade, om Viggan nu sköter sina egna kort framöver. Även om siffrorna blev stora, så speglar de ingalunda vad som tilldrog sig på Tibblevallens fina gräsmatta, då man kände doften av derby hela tiden och där Viggan skall ha en eloge för att man föll med flaggan i topp, efter en mycket gedigen insats och det utan att darra på manschetten vid något enda tillfälle.
Mer om matchen kommer här på hemsidan under referat.
/Gula Örnen
Trycket på att göra något extra i lokalderbyt mot Täby FK ökade därmed lavinartat, då varje poäng nu kom att bli än mer värdefull när så få matcher återstår. Senast när Viggan besökte Tibblevallen var i maj förra året då Viggan vann med 4-2,men det var då det. Då hade för övrigt lagkapten Aggebo gjort mål redan efter fyra minuter. Idag satt han på läktaren, avstängd.
Tibblevallen badade i höstsol och gräsmattan låg smaragdgrön som en nyknuten persisk matta. De yttre omständigheterna var alltså perfekta. Täby hade minst sagt ett bättre utgångsläge rent psykologiskt, medan Viggan hade kniven på strupen. Det var därför inte förvånande att en stor del av den första halvleken var som när två intvålade sumobrottare skulle försöka få tag på varandra, men likt såpade grisar gled de ur greppen.
Täby kändes ofta lite ettrigare och Papis fick bl a ta en riktig stänkare från Adam Zenzén i den 15:e minuten och klistra en direktvolley i den 35:e, men i övrigt knep det röda försvaret ända fram till den 25:e minuten, då hemmalagets Bouba Bangus kunde göra 1-0. Det grymtades en hel del på den röda bänken om hur man tillåtit detta att hända. Täby var effektiva genom att utnyttja sina flanker, medan Viggan stack upp i oanmälda kontringar ofta orkestrerade av Östlund och Nilsson.
I slutet av halvleken får dock Viggan till en halvnelson på Täby och förhoppningar om en kvittering steg lavinartat, men domarens paussignal tog död på dessa önskemål. Bägge lagen var tämligen opermeabla, bortsett då ifrån den 25.e minuten, och Täbys mittfält gjorde det ofta svårt för de röda att ta sig igenom detta område, liksom de blå bromsades upp av Viggans bakre Maginotlinje. Remiläge skulle man kunna tycka.
Viggan öppnar den andra halvleken starkt, men åker på en riktig propp i den 55:e minuten, då en av Täbys flyfotade spelare snubblar på en av Viggans mindre backar, som i ett försök att stoppa framfarten råkat trassla in sig i motståndarens fotarbete. Domaren signalerar straff och resultattavlan var inte sen att meddela 2-0 till hemmalaget, vilket var en riktig käftsmäll för det röda laget som fått vittring efter en initiativrik inledning på den andra halvleken.
Med röda ögon sett så vann väl Viggan på poäng i den andra halvleken men knappast vad gäller mål. Kallduschen kom nämligen med två minuter kvar av ordinarie tid, då Viggan efter ett inkast på egen planhalva kort efter får se bollen ligga i det egna målet, förmodligen något man också vill tala tyst om. Därmed var alla spikar inslagna i kistan och Täby kunde glädja sig åt en 3-0 vinst mot det gästande laget som var så desperat i behov av poäng.
Glädjande nog avslutades dock kvällen med att Bollstanäs tryckte till Lidingö med 4-0, varvid hoppet om att åtminstone kunna passera just Lidingö ökade, om Viggan nu sköter sina egna kort framöver. Även om siffrorna blev stora, så speglar de ingalunda vad som tilldrog sig på Tibblevallens fina gräsmatta, då man kände doften av derby hela tiden och där Viggan skall ha en eloge för att man föll med flaggan i topp, efter en mycket gedigen insats och det utan att darra på manschetten vid något enda tillfälle.
Mer om matchen kommer här på hemsidan under referat.
/Gula Örnen