Tisdagskvällen den 19 augusti skulle bli den största fotbollshändelsen för Viggan sedan klubben bildades 1930, då man i den andra omgången av Svenska Cupen skulle få möta allsvenska IFK Norrköping (nedan kallat Peking). Nu kom matchen dock inte att spelas på Viggans hemmaplan, Hägernäs IP, då den planen förmodades bli för liten av säkerhetsskäl. Då lokalkonkurrenten Täby FK samma dag också spelade i Svenska Cupen på Tibblevallen, fanns inga naturgräsalternativ kvar i Täby.
Efter veckor av roddande, kunde till sist Danderyds Arena, vid Danderyds Gymnasium, utses till den slutliga platsen för drabbningen. Närmare 900 personer sökte sig till denna begivenhet, vilket är imponerande med tanke på att det inte var Viggans ordinarie hemmaplan. Ingen skulle komma att lämna arenan besviken, då det bjöds på en riktigt spännande och jämn match, där proffsens rutin och skicklighet till sist fällde avgörandet.

Norrköping hade tagit det säkra före det osäkra och åkt upp med ett ordinarie lag, vilket skulle visa sig vara ett smart drag. Huvudsyftet med resan för deras del, var förmodligen att bara åka upp och städa av amatörerna från Viggan, för att sedan ta sig vidare till gruppspelet där de stora elefanterna brukade samlas. Nu skulle det dock visa sig att det inte blev lika enkelt som det ursprungligen var tänkt.

Viggan chocköppnar tillställningen med två snabba hörnor i inledningsminuten, där man bara är en hårsmån från att göra mål, sedan Simon Anderssons broder David, i Peking-målet, befunnit sig ute på en rekognoseringsrunda långt från målet. Efter att ha hämtat sig från denna anstormning, började Peking så småningom få ordning på benen och deras torped, Christoffer ”Totte” Nyman, var ofta nere och nosade i området framför Papis i Vigganmålet, dock utan att ha någon framgång.

Viggan står upp riktigt bra och man bjuder Peking på betydligt bättre motstånd än vad de förmodligen förväntat sig. Bl a har Viggan ett riktigt bra läge efter 23 minuter men utan nätkänning. Fram till nu så stod matchen och vägde, men då händer det som inte fick hända. Strax innan den 25:e minuten tvingas Papis göra en reflexräddning som renderar en hörna för Peking. På denna perfekt slagna hörna kan Peking-bon Totte Nyman perfekt nicka in bollen i mål. 0-1 klockat i den 25:e minuten. Riktigt snyggt.

Det målet gick ju att svälja, men ett till likadant? Nä, det blev svårare. Men så blev ändå fallet. Ännu en perfekt hörna följd av ytterligare en perfekt nick av Anton Eriksson och det bara tre minuter efteråt. En hörna är ju bara 90 grader, men här talar vi om 100-procentiga hörnor. Ingen såg nog det här komma, som vår tidigare statsminister brukade säga, och vem är väl inställd på att få två hörnmål mot sig inom tre minuter. Knappast någon. Men nu hände det och Papis var lika förvånad som alla andra:

”Jag upplevde att vi stod upp bra mot dem förutom hörnorna som de fick. Vi låg rätt till där bak i princip hela matchen och vi släppte till två frilägen som var menat att jag som sista utpost skulle va på plats och ta samt den där nicktouchen som jag reflexräddade minuten innan deras första mål. Vi vågade spela vårt spel fast vi visste att de skulle bli aggressiva i sitt press-spel men vi redde ut situationen varje gång.”

Sedan alla fiollådor hade stängts och alla tappade hakor hade fångats upp, verkade det trots allt som om Viggan glömt målen och nu tutade på som om ingenting hade hänt. Viggans försvar fick i och för sig visa vad man gick för och en av dem som fick slita för brödfödan var Hampus ”Guldfot” Svensson: ”Det var en väldigt härlig fotbollsmatch både runt om och likaså på planen! Vi visste innan att vi skulle få jobba hårt men jag tycker att vi står upp väldigt bra både med och utan boll.”

Hampus fortsätter: ”Jag tror inte många förväntade sig att vi skulle kunna såra dem så som vi i vissa stunder lyckades med. Synd att vi inte får in bollen bara men det sparar vi till på söndag. Nu kom allt lite på köpet med allt vad denna matchen var, men uppträder vi och spelar som vi gjorde igår så blir vi svårslagna i matcherna som återstår.” Men det var inte bara Hampus som slet för kung och fosterland där bak. Kollegan i Maginot-linjen, Conrad Johansson, tillägger:
”Först och främst vill jag säga att det var en fantastisk match att spela, särskilt att möta en av allsvenskans mest rutinerade forward. (Totte Nyman, red.s anm.) Vårt försvarsspel fungerade överlag bra, även om det såklart är frustrerande att vi släpper in tre mål. Särskilt surt är det att två av dem kommer på hörna i första halvlek, där vi i vanliga fall är väldigt stabila. Offensivt skapar vi många chanser, varav flera riktigt vassa målchanser. Jag är nöjd med vår prestation och tycker att vi står upp bra, även om man märker att Norrköping har en högre individuell kvalitet.”

Det var nog ingen som gick osvettig från den här matchen och som sagt, Viggans försvar fick inte ligga på latsidan, där en av allsvenskans farligaste forwards, Totte Nyman, ständigt var ett orosmoment. När Peking får en ny hörna i den 35:e var det nog många som tog ett djupt andetag, både på planen och utanför. När alla sedan kunde konstatera att Peking inte lyckades denna gång, hörde man hur alla släppte andan på en gång och det var som en höstbris svepte in på Danderyds Arena. En som kanske höll andan redan innan matchen var Calle-Kanon Ringström som upplevde matchen så här:
”Det var en otroligt rolig och häftig match att spela. Allt från motståndet till publiken, hela inramningen var magisk. Jag var faktiskt nervös innan matchen, det hör inte till vanligheterna. När jag väl kom ut på planen släppte det, då snurrade skallen som vanligt. Jag var förvånad över hur bra vi var i jämförelse. Dom hade absolut vassare spets, det där lilla extra. Men vi var där och såg till att det blev allt annat än en promenadseger för dem. Jag känner en otrolig stolthet till lagets inställning och insats. Alla axlade sitt ansvar och vi hade en fantastisk tisdagskväll tillsammans.”

Trots två baklängesmål inom loppet av tre minuter och tillverkade på exakt samma sätt med ett karbonpapper emellan, var det Viggan som stod för några farligheter under resten av halvleken. I den 38:e minuten skapar man ett bra läge men fick bara med sig en hörna, som dock inte höll Peking-klass. Peking får på en lös ormdödare i den 42:a minuten, men Papis behövde inte anstränga sig för att ta den. Och i ärlighetens namn måste man tillstå att Norrköping inte producerade särskilt mycket mer än sina tre mål under hela matchen, bortsett från att man var duktiga med boll.

Viggan avslutar halvleken som man började, med att skapa ett jätteläge i den 43:e minuten, men inte heller denna gång lyckades man.

Det skulle varit roligt att ha varit en fluga på väggen inne i Pekings omklädningsrum och fått höra hur man analyserade matchen så här långt. En av dem som brukar hålla till i mittcirkeln, Il Professore Erik ”Walle” Wallin, som kolugn alltid har stenkoll på läget runtomkring sig, kände så här om matchen: ”Det var en sån där match man aldrig ville skulle ta slut, resultatet till trots. Jag är framförallt stolt över hur vi genomför matchen. Vi spelar vårt spel hela matchen, är aggressiva, pressar högt emellanåt, sätter igång spelet snabbt och rullar boll. Många lag hade nog backat hem och sparkat bort bollen så fort de får tag på den. Men vi visar att vi tror på oss själva, och inte bara det, vi visar att vi är bra nog för att åtminstone stundtals störa ett allsvenskt lag.”

Ja, ibland var det som att se en vanlig match i serien mot ett av de bättre lagen, så stor var inte klasskillnaden, åtminstone inte när man ser det med röda ögon. Viggan hade säkert satt i sig lite taggtråd under pausvilan, då man när man kom ut på planen såg ut som man skulle spela final i Champions League. Calle Kanon testar oblygt ett skott i den 55:e som dock går över. Minuten efter är det Milos ”Målis” Marinkovic som testar lyckan men får bara med sig en hörna.

Calle Kanon, även kallad Pansar-Calle, var tillsammans med lagkaptenen Aggebo inga som lade fingrarna emellan när man stod öga mot öga med proffsen från Östergötland. Det blev många rispor i benskydden efter alla Peking-bor som man fällde denna dag och de blev några stycken när man räknade ihop dem. När Totte Nyman fälldes av Aggebo vaknade Peking-läktaren och i kör kunde man under matchen höra ”En gris, en ko, en Aggebo”. Men när det visade sig att Totte skulle överleva, kom Aggebo att tas till nåder och bli lite av en kelgris hos Peking-kören.

I den 61:a minuten kommer Viggan i ett perfekt utfört anfall, som avslutas med ett skott från Viggans enda ”IFK-supporter”, Oscar Helmersson, som borde ha gått i mål. Oscar upplevde det hela så här: ”Ja det var väldigt nära att jag gjorde mål, men tyvärr så blev avslutet alldeles för dåligt. Målvakten är helt borta men det står en back som täcker de bortre hörnet när jag laddar för att skjuta. Av någon anledning så blir han feg och flyttar sig när skottet går, vilket gör att målet då i princip är öppet med en meter. Finns inget jag hellre hade gjort om än det avslutet, måste såklart vara mål. Annars tycker jag att vi gör en väldigt bra match där vi vågar spela vårt spel och utnyttja våra styrkor. Norrköping har ju betydligt mycket mer boll än oss men vi har minst lika många målchanser som de har i matchen.”

Viggan, som är extremt avundsjuka på Pekings hörnmål, får chansen fyra gånger under den andra halvleken utan att få till det, så nu blir det hårdgnuggning på fasta för Jocke kommande fredagar. Matchen är ingalunda över trots underläge 0-2 och Viggan viker inte en tum, men när Peking genom Axel Brönner i den 68:e minuten lyckas peta in bollen över mållinjen, kändes lutningen på uppförsbacken lite extra stor. Men det var inget som hindrade Viggan från att blåsa full fart framåt. Målis Marinkovic skjuter sålunda mot Pekings mål i den 74:e men högt över. Men en hörna blev det minuten efter. I den 79:e skapar han ytterligare ett bra läge dock utan nätkontakt.

En som åter visade sig på styva linan var Viktor ”Vicke Vire” Widlund, som tycks trivas när det gäller som mest: ”Jag tycker att hela laget gör en kanoninsats, man känner sig stolt över Viggan efter en sådan match. Alla som spelade matchen och tittade kände nog att skillnaden mellan oss och Norrköping inte var lika stor som man kunde tro på förhand. Vi spelar en offensiv och rolig fotboll, vinner dueller och kommer till ett gäng målchanser. Vi skapar tillräckligt mycket för att få med oss mer än en torsk men den stora skillnaden på lagen kom att visas när det kommer till slutprodukt."

Viktor fortsätter i samma andetag: ”Norrköping kanske inte har fler chanser men när det väl gäller så ser man att det är proffs man möter. Handstilen var lik men deras penna var vassare. Det är såklart alltid surt att förlora men denna förlust är ändå lite enklare att smälta. Det är förmodligen den roligaste fotbollsmatchen jag någonsin spelat, kände verkligen att det inte skiljde så mycket.” Och det får man ju definitivt instämma i vad Viktor säger.

På en Peking-kontring i den 85:e minuten tvingas Papis till en frilägesräddning och det hade varit surt både för honom och laget att ha fått anteckna att Peking fått 100-procentig utdelning på sina chanser, medan Viggan endast fått en nollprocentig utdelning. I matchens sista skälvande minuter tvingas David Andersson i Peking-målet att slänga sig för att täppa till för ett kanonskott från Viggan och sedan var matchen över.

Frågan ställdes sedan till Roger Sandberg vad han fått för intryck av matchen och han svarade så här: ”Jag kan bara konstatera att jag är väldigt stolt över spelarnas insats mot ett välmeriterat Norrköping. Vi hade pratat om att gå ut och vara intensiva och modiga i vårt spel och inte göra alltför många anpassningar till att vi mötte ett lag som ligger tre divisioner ovanför oss. Det tycker jag att vi gjorde matchen igenom. Hade vi dessutom lyckats att göra mål på någon av de chanser vi skapade i inledningen av matchen tror jag att Norrköping hade kunnat bli stressade. Tyvärr fick de istället ta ledningen i mitten av första halvlek efter två hörnor där de visade klass. Två väldigt bra servar och två riktigt bra nickar.”

Roger fortsätter med att konstatera: "Spelmässigt stod vi upp på ett föredömligt sätt. Både anfallsmässigt och försvarsmässigt. Jag är lite extra glad över att spelarna vågade hålla i bollen och spela sig kontrollerat upp i banan vid många tillfällen. Vi skapade trots allt en handfull riktigt bra målchanser och det går inte att undvika att "tänk om..."

Inramningen kring matchen lämnade inget övrigt att önska, särskilt som även vädergudarna stod Viggan bi denna afton. Nästan 900 personer skapar stämning. Detta var även något Roger upplevde från ledarbänken: ”Det var en superhärlig atmosfär runt matchen och jag tror inte många åskådare gick hem missnöjda. Lite extra roligt blev det med hatkärleken mellan Agge och Norrköpingssupportrarna. Nu gäller det för alla spelare och ledare att ladda om för viktig seriematch på söndag då vi tar emot Franke på Hägernäs.”

Efter veckor av planering och förberedelser så var matchen plötsligt över och trots en 0-3 förlust kändes det som en fotbolls- och folkfest där många, såväl Peking-supportrar som Vigganfans, fick uppleva en riktig fotbollsmatch där det gavs och togs och där rutinen till sist fällde avgörande åtminstone när det gällde målfabrikation. Kan Viggan hålla det spelet uppe resten av säsongen kan man gå riktigt långt. Den som vill se mer av Viggan är välkomna hem igen till Hägernäs IP på söndag kl 13.00 då Viggan möter IK Franke.

/Gula Örnen

Lite extra bilder från Olivia Wild.

Laguppställning
Pap Diouf
Conrad Johansson
Hampus Svensson (76)
Calle Ringström (85)
Erik Wallin
Oscar Helmersson (61)
Samuel Östlund
Alex Åhman (61)
Marcus Aggebo, K
Milos Marinkovic (85)
Viktor Widlund
Simon Andersson, ers (76)
Jonathan Vestman, ers
Benjamin Sohl, ers
Lucas Hollingworth, ers (85)
Filipe Santos, ers (61)
Liam Björklund, ers (61)
Ceasar Guevara, ers
Otto Levin, ers (85)
Noah Wärme Qvisth (MV), ers

Målgörare
-

Gula kort
-

Röda kort
-

Domare
Tom Ghorbani, HD
Ishaq Salih, AD1
Rafil Alinnbjörk, AD2

Matchens VIKing
Viktor Widlund

Publik
865 personer

Väder
+17 halvklart

Kalendern