Lördagen den 3 maj blev lite historisk då lokalderbyt mellan Täby FK och Viggan skulle gå av stapeln på Tibblevallen. Det var nämligen första gången lagen s kulle mötas sedan 2006 och med tanke på att Täby FK lämnade division 1 i höstas, så var nyfikenheten stor om hur det skulle gå mellan Storebror och Lillebror. Matchen gick i ganska soligt vårväder och på en extremt välanlagd gräsmatta, nästan med dragning åt greenhållet, så man måste lyfta på hatten för trädgårdsmästarna på Tibblevallen.

Historien lagen emellan går långt tillbaka, ja ända till 1949 då bägge lagen kämpade i Kvalifikationsserien. På den tiden hette våra motståndare Täby IS fram till 2012, då man gick samman med IFK Täby och bildade Täby FK. Tillbaks till 1949. Första säsongen i Kvalifiken kom Viggan fyra medan TIS kom sist. Den tabellordningen höll sedan i sig ända till fram till 1952/53, då TIS vann Klass 2 medan Viggan slutade sjua. Efter det skulle det dröja ända till år 2000 innan lagen skulle mötas igen, nu i division 5.

Viggan hade från åren 1953 hållit sig i de nedre regionerna av seriesystemet, medan Täby låg något över under den här perioden fram till 2000. Det året vann för övrigt IFK Täby division 5 Norra, medan TIS kom trea och Viggan sjua. Året efter kom Viggan trea och TIS fyra, fortfarande i division 5. 2002 vann TIS division 5 Norra och försvann uppåt, medan Viggan kom trea. När lagen möttes igen 2004, var det i division 4 och då kom TIS 6:a, och Viggan 10:a som nykomlingar i fyran. 2004 var för övrigt första gången som Viggan någonsin spelat i division 4.

År 2005 kom TIS nia, medan Viggan hamnade på 10:e plats. 2006 var alltså sista gången lagen skulle mötas innan dagens batalj, men hur gick det då? Täby vann hemma med 1-0 och Viggan vann med 1-0 på Hägernäs. TIS slutade då tvåa och Viggan sjua i serien det året. Men allt detta är byråkratisk historia, men det skildrar ändå lite hur det har byggts upp en viss rivalitet mellan klubbarna under åren, där TIS som oftast dragit det längsta strået och blivit lite av en Storebror i kommunen.

Förväntningarna inför dagens drabbning var därför ganska stora, både hos alla unga och alla de som vuxit upp tillsammans med de respektive konkurrerande lagen. Klockan 14.00 blåste domaren till spel och efter Viggans något mindre inspirerande insats förra helgen mot Ytterhogdal, var spänningen hög om inte olidlig, inför vad som skulle komma att levereras från de röda denna viktiga och prestigeladdade dag.

Lokalderbyn brukar ju ofta klassificeras som målfattiga och tråkiga tillställningar, där inget av lagen brukar våga satsa. Denna gång kom alla dylika tankegångar på skam, då det var en synnerligen otråkig batalj och vad gäller målfattigdom, så blev det allt annat än målsnålt. Under inledningen, från den 4:e till den 9:e minuten, blev det inte mindre än tre mål gjorda, två bakom Lukas Dyrke och ett bakom Papis Diouf. Vilken öppning! Det första målet som blev Viggans kom efter en hörna och efter bara fyra minuters spel. Det var Viggans flygande kerub, Markus Aggebo, som svarade för det och han sammanfattar målet så här:
”Just i denna stund är minnet från matchen likt en saga. Hela träningsveckan präglades av en derbylust och en förväntan inom laget. Men nu till mina mål. Första målet är ofattbart i ett derby, där jag bjuder på cirkuskonster som är överjordiska. Vi har pratat om att underhållning är det viktigaste inom fotbollen, och detta var definitivt underhållning. Som jag minns det, så är det en inövad variant på hörnan där vi lägger krossen på första ytan för att komma till avslut”.

Aggebo fortsätter, fortfarande yr av framgången: ”Samuel skarvar hörnan i ribban och den dimper sedan ner hos mig, där jag går på ett direktskott på en täckande täbyback. Returen faller sedan tillbaks på mig med en studs på två meter upp i luften och instinktivt väljer jag att ge mig an en cyckelspark som går spikrakt in i målmaskorna. 1-0 var ett faktum!”

Vilken start på derbyt! Men det skulle komma mer. I den 8:e minuten får Täby en frispark på högerkanten, ca fem meter från straffområdeshörnan. En perfekt slagen frispark fångas upp av Täbys Jonathan Selander, precis borta vid Papis högra stolpe, och trots den minimala luckan kan Täby kvittera efter bara fyra minuters spel. Två derbymål på fyra minuter. Men det skulle komma fler.

Samuel ”Släggan” Östlund, som haft en tung start på säsongen när det gäller att hitta målet, kunde först förra helgen hitta ett och det var uppe på Vikingavallen. Men idag hittade han ett till och det två gånger och vilket gjorde honom riktigt nöjd: ”En grym prestation utav hela laget idag, samtliga spelare bidrar med energi och en otrolig vilja! Vi är jobbiga att möta och effektiva i våra lägen, hög klass av Agge på bägge hans mål! Känns bra att kunna bidra med mina mål, där första målet är en bra löpning av Milos som hittar mig, och kan vända mig om och skjuta i hörnet”.

Det var en ödmjuk beskrivning av vad som hände när Släggan slog till igen. Milos ”Målis” Marinkovic, som via en eminent löpning på vänsterkanten, får fram bollen till Släggan, som likt Wyatt Earp vänder på en femöring och slänger iväg ett skott i farten och pang, där satt den…igen. Nu var det åter Vigganledning med 2-1 och det bara en minut efter Täbys kvittering och fem minuter efter Viggans första mål. Vilket derby!

I den 11:e minuten kan Viggan, efter ett kraftfullt inkast, så när få in bollen då ett mindre ”Kalabaliken i Bender” uppstod i Täbys målområde. Det hela utmynnade dock i ett omställningsläge, där en av Viggans betongbackar lyckades med att göra hål i ozonskiktet, vilket kom att medföra att Marcus Norrman i Täby fick en brandgata fram mot Vigganmålet, något som avslutades med ett bra skott men över.

Efter en kvart har Milos Målis fått en räkmacka av Samuel och kommer ända fram till straffområdets yttre gräns, innan han burdust stoppas av Täbys gränspolis precis vid övergångsstället. En kvart senare, i den 30:e minuten, är Viggan ytterst nära att lyckas, när Charlie Antonelius slår en frispark från högerkanten som Conrad Johansson inne i straffområdet är ytterst nära att få träff på. Men Aggebo, som stod strax bakom, får på en riktig rackarbajsare som Dyrke liggandes precis lyckas styra ut med en hand.

Tre minuter efter får Täby en ny frispark, men den här gången hinner Papis i Vigganmålet lägga vantarna på bollen, uppvaktad som han var av blåklädda motståndare. Minuten efter, i den 34:e, får Viggan en hörna, effektuerad av Charlie Antonelius som vanligt, och på den hoppar Viggans flygande kerub, Markus Aggebo högt upp i luften, innan han med sitt omtalade pannben skallar in 3-1 till Viggan.

Aggebo, som gjort sig känd för att alltid ha huvudet på skaft och är van att hålla sig på höga höjder, kan se möjligheter ovanför alla andra. Han upplevde själv det hela så här von oben: ”Mitt andra mål är en hörna som Charlie lägger på bortre ytan. Jag försöker tajma inlägget och hoppar det högsta jag kan. En hård nick som går in bakom Dyrke vid vänstra stolproten”. Vigganledning med 3-1 mot Storebror, vad mer kan man förvänta sig av ett derby så här långt.

I den 36:e får Täby en ny frispark, ungefär på samma plats som de två tidigare, varför man blir lite orolig med tanke på tidigare utfall. Uppenbarligen var de fasta situationerna något man var tvungen att hålla koll på, och det åt bägge hållen. I den 44:e minuten kan Kim Kotiram elegant segla förbi alla hinder på högerkanten och via kortlinjen närma sig mål, innan bollen slås ut till hörna av en försvarare. På den efterföljande hörnan från Charlie så var det inte långt borta att Viggan ökat på ledningen.

Från Viggans stabsrum kunde man i pausen höra att det gällde att hålla ut under de första 15 minuterna då en motståndarpress var att förvänta. Men efter två minuters spel är Samuel ytterst nära att sno en boll av Dyrke och på dennes senare utspel snor någon i Viggan bollen på riktigt, varvid Samuel får möjligheten att nicka i mål. Men Samuels kalufs var alltför yvig, varför bollen aldrig nådde ner till själva huvudsvålen.

I den 49.e minuten får Kimpa Kotiram en smörpassning som han inte är sen att utnyttja. Snabb som han är, tar han sig fram på egen hand, jagad av motståndare och precis som han skall vinkla in bollen bakom målvakten, hinns han upp såväl bakifrån av ett backpar som framifrån av målvakten Dyrke, varvid alla sammanträffade i origo. Det var väl också lite av vad Viggan hade att erbjuda av offensiv art under den andra halvleken.

Det kan inte bara ha varit blåbärssoppa som man i Täbys sammanträdesrum hade intagit, att döma av vad man fick se i den andra halvleken. Viggan hade alltså dekret på att knipa där bak, åtminstone under den första kvarten. Lyckades man med det? Nu fick Viggan se på andra bullar och Täby tryckte på allt vad tygen höll och man anade att det var något som hängde i luften. Frågan var bara vad.

Även om molnen tätnat något över Tibblevallen, så hade Viggan ändå en till synes stabil ledning med 3-1, men sådana kan som bekant ändras snabbt. Som exempelvis i den 56:e minuten, då en flyfotad motståndare lyckas tråckla sig ner utmed den vänstra sidlinjen, för att sedan vika av in mot höger, fortfarande balanserandes på linjen, även om det nu var den kortare varianten. Hursomhelst lyckades han få fram bollen till Ekin Bulut, som enkelt och omarkerat kan bredsida in bollen och nu stod det bara 3-2 till Viggan.

Det kändes precis som Viggan redan diskonterat segern och bara gick på halvfart. Sett med röda ögon. Med blå ögon var det ett adrenalintillskott efter målet som gjorde att resten av eftermiddagen blev allt annat än lugn. Täby trycker på och det blir ofta frisparkar nere på Viggas planhalva, vilket alltid är nervöst. I den 64:e får man dessutom en hörna vilket ofta brukar vara blodtryckshöjande.

I den 69:e minuten tappar Dyrke bollen, varvid den reptilsnabbe Samuel håller sig framme och med hjälp av Vicke Vire Widlund, ställer de till en hel del förträt för nyss nämnde Dyrke och hans kollegor, innan de lyckas få ut bollen till inkast. De återstående 20 minuterna kom att innebära ytterligare press från de blå, där man särskilt minns Papis utrusning, där han likt en bobsleighåkare slänger sig med dödsförakt framåt och nickar bort bollen, just framför en framrusande motståndares fötter. Det var klass på den nicken och insatsen.

Frisparkar och hörnor avlöser varandra, men de röda kniper hårt därbak och släpper ingen över bron. Alla, spelare och publik, sneglar på klockan och den visar på 90 minuter. Skall Viggan klara pressen? Skall Täby lyckas med sitt uppsåt? Frågorna haglade inombords fram till den 93:e minuten. Viktor, alias Vicke Vire Widlund, ser då till att servera Samuel sin bästa passning för dagen.

Den flyfotade Samuel, även känd för sin släggfot, mottager Vickes passning vilket frigör honom och han får hela Täbys planhalva att avancera ensam på. Ju närmare han kommer Dyrke i målet, desto bättre framstår alternativen var bollen skall placeras. När han erhållit kontakt med vitögat på Dyrke, väljer Samuel att placera bollen till höger om Dyrke. 4-2 till Viggan och ridå!

Släggan, som alltid har en ödmjuk framtoning och gärna lyfter fram sina medspelare, berättar efter matchen: ”Andra målet hittar Viktor äntligen mig i djupet och jag kan springa mig fri och skjuta i mål, sedan sprang jag fram till stora Kevin som fick en varm kram och firade att vi hade säkrat derbyvinsten”. (Stora Kevin har tidigare vaktat Viggans mål och är numer proffs i Finska Ligan, även om han just nu är konvalescent).

Roger Sandberg, Viggans huvudtränare, var förstås lättad efter matchen: ”Jag är extremt nöjd med de tre poängen och spelarnas insats! Det är alltid speciellt att spela ett derby med allt vad det innebär. Dessutom var det första matchen på naturgräs för säsongen. Därför hade vi pratat om vikten av att vara inställda på en match präglad av kamp och fysiskt spel samtidigt som det skulle bli viktigt att behålla kylan. Jag tycker att spelarna lyckades med detta på ett väldigt bra sätt. Förutom en period i mitten av andra halvlek där vi blev en aning stressade höll vi oss till denna plan”.

Med tanke på att det här var första gången lagen möttes i seriesammanhang sedan 2006 och det var ett prestigeladdat lokalderby så känns segern än mer uppskattad, enligt Roger: ”Även taktiskt gjorde spelarna det väldigt bra. Vi lyckades utnyttja de ytor som vi hade pratat om framförallt under första halvlek vilket gjorde att vi hade bra kontroll på matchen. Även försvarsmässigt funkade det bra och det var inte överdrivet många chanser Täby lyckades skapa förutom på några kantfrisparkar”.

Alla segrar är färskvara och snart väntar nya utmaningar vilket Roger har stenkoll på: ”Vi är oerhört glada för denna seger men på måndag startar förberedelserna för matchen mot Falun. Det känns väldigt inspirerande att spela mot ett lag som är obesegrat så här långt på Hägernäs IP nästa helg!” Efter sex spelade omgångar är Viggan fortfarande obesegrade men utmaningarna är många framöver.

Kom och följ Viggan nu på lördag då Falus BS kommer till Hägernäs IP kl 13.00.

/Gula Örnen

Laguppställning
Pap Diouf
Conrad Johansson (80)
Hampus Svensson (65)
Erik Wallin
Samuel Östlund
Hjalmar Thorgerzon
Charlie Antonelius
Marcus Aggebo, K
Milos Marinkovic (65)
Viktor Widlund
Kim Kotiram (88)
Jonathan Vestman, ers (80)
Benjamin Sohl, ers (88)
Calle Ringström, ers (65)
Oscar Helmersson, ers (65)
Alex Åhman, ers
Lucas Hollingworth, ers
Noah Wärme Qvisth (MV), ers

Målgörare
Marcus Aggebo (4)
Samuel Östlund (9)
Marcus Aggebo (35)
Samuel Östlund (90+3)

Gula kort
Charlie Antonelius (37)
Viktor Widlund (90+2)

Röda kort
-

Domare
Augin Melki, HD
Steve Kiryakos, AD1
Norouz Ali Amini, AD2

Matchens VIKing
Marcus Aggebo

Publik
372 personer

Väder
+15, vxl molnighet

Kalendern