Klicka på bilderna i texen nedan för att få upp en större version med bildtext.

Viggans förhistoria

Viggan anno 1921 Det var i samband med Olympiaden i Stockholm 1912, som idrottsintresset vaknade på riktigt i Täby. Redan samma sommar så anordnade Viggbyholms Idrottsklubb friidrottstävlingar där bl a löpning 100, 400 och 800 m fanns med på programmet. Men även de övriga grenarna som exempelvis längdhopp, höjdhopp, stavhopp, tresteg, spjut och kulstötning fanns med. Rönningesjön blev automatiskt en perfekt arena för simtävlingarna.
Detta är faktiskt första gången som vi sett Viggbyholms Idrottsklubb omnämnas i tryck.
Man gav ut ett påkostat program på fyra sidor, satt med bly och tryckt enligt alla konstens regler. Men det skulle komma mer.
Nästa gång Viggan är på tapeten är 1921, då Wiggbyholms IF bildas söndagen den 22 maj, (stiftad den 5 juni) och det första fotbollslaget ser vi här på bilden, uppställda för match i juni samma år. Då var medlemsavgiften 50 öre i månaden, dvs. 6 kr om året (motsvarar ca 110 kr idag) vilket kan jämföras med vad medlemsavgiften är idag, nämligen 300 kr. På programmet fanns förutom fotboll även simning, allmän idrott och olika vinteridrotter. En av stiftarna som var med, valdes också till klubbens förste ordförande. Hans namn var Eugene Wilson.
Viggan anno 1924 Då liksom nu var det ett ständigt jagande av sponsorer och Wiggbyholms IFs första fotbollströjor sponsrades av “Sillen” Svenssons far, som hade fiskförsäljning inne på Hötorget. (Man behöver ju inte undra så länge varifrån Sillen fick sitt smeknamn). Tröjorna var blå/vita på den tiden, till skillnad mot idag då Viggan spelar i helröd utstyrsel. Trots alla ansträngningar att hålla klubben vid liv så fick man dessvärre se sitt gamla Wiggbyholms IF stilla avsomna 1928.

Viggans födelse

Efter nedläggningen av Wiggbyholms IF 1928, blev dock saknaden av en fungerande idrottsklubb så pass stor i Viggbyholm, att ett antal personer samlades den 7 oktober 1930, en regntung höstkväll, för att försöka skapa något nytt och livskraftigt.
Efter många diskussioner och överläggningar valdes till sist den 30 oktober, på ett icke alltför välbesökt möte, en styrelse med Tage Hallsten som ordförande. Den nya klubbens namn, blev Wiggbyholms SK, som idag är Viggbyholms IK.
Tage Hallsten hade flyttat till Viggbyholm under senare delen av 20-talet och gift sig med Gerda Ekstam, som var dotter till stinsen på Viggbyholms station. Tage Hallsten var folkskollärare och hade ett stort och gediget idrottsintresse, något som många av hans elever har vittnat om.
Viggan anno 1930 Början blev dock ganska motig för den nya klubben och det var nära att allt höll på att sluta innan det ens hade börjat.
Under åren 1932-36 skedde dock ett ordentligt uppsving i samband med att klubben fick ett stort antal ungdomar som anslöt sig. Fotboll och bandy blev de stora grenarna och man hade också en hel del framgångar.
I samband med att den gamla styrelsen avgick 1937, drabbades klubben av stora svårigheter och verksamheten lamslogs under ett helt år. Något ljusare blev det året efter, men det var först 1941, som klubben riktigt vaknade till liv och sjöd av verksamhet. Man spelade framgångsrikt fotboll i Wasaserien och bandy i Pokalserien.
Under många år hade man fört diskussioner med Gribbylunds SK om en sammanslagning av klubbarna och i april 1945 blev det klart. Det nya namnet blev Viggbyholms IK.
31 oktober 1930 räknas dock som klubbens officiella födelsedatum.

Viggan på 1950-talet

1950-talet

Under kriget låg fotbollen nere, men återupptogs 1948, då några driftiga killar, som bl a Sune Hansson, Evert Blomgren, Owe Sjöblom m fl skapade ett nytt lag nere vid Ängsholmen. En av de mest kända spelarna i början av 1950-talet var den nu legendariske Sven Tumba, som spelade i Viggans A-lag som ung junior, innan han så småningom gick över till Djurgårdens IF.
På hösten 1949 fick man börja i den sk Kvalifikationsserien. På den tiden spelade man höst/vår och först 1958 gick man över till nuvarande säsongsspel. Sedan hade man två riktigt bra säsonger, då man vann ”Kvalifiken” N och Klass 3 N serierna bägge åren och fick således 1952/53 spela i Klass 2 N (div. 6).
Fram till och med 1980 var seriesystemet indelat i Klasser och för att enklare kunna göra jämförelser med nutida resultat, kommer vi i fortsättningen att översätta tidigare Klassystem till nutida divisionssystem. Bästa placeringen för Viggan under 1950-talet var 1955/56 då man kom trea i Klass 2 Norra (div. 6).

1960-talet

Viggan på 1960-talet Enligt många supportrar skall Viggans årgång 1964 vara ett av de bästa lag klubben någonsin haft. Detta var i och för sig sagt för ca 20 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Många av killarna på bilden ses ofta nere på Hägernäs IP och har säkert ett och annat att tillägga om den saken.
Av killarna på bilden gick Lars-Göran Södergren senare vidare till Sundbybergs IK och Spånga IS, när dessa spelade i div. 2 vilket motsvarar Superettan idag. Lars-Göran dök senare även upp som tränare i Viggan under åren 1973-76, då Viggan tog sig upp i Klass 1 N (div. 5) för första gången. Målvakten Anders Rosén gick till IK Sirius som också spelade i div. 2. Det lär fortfarande pratas en hel del om Leif Nordqvists exakta crossbollar, Bertil Röhls snabba ruscher efter kanten, Arne Ohlssons kanoner i nättaket och Curre Lundells rensningar i försvaret. Vi misstänker att det görs en hel del jämförelser med dagens upplaga av Viggan från åskådarplats. Trots dessa herrars framfart slutade 60-talet ej så bra. Året 1969 måste ha varit ett av de mörkare i Viggans fotbollshistoria, då man hamnade sist i Klass 3 B (div. 7) och således fick spela i Klass 4 C (div. 8) år 1970. Men detta är ju förstås historia nu, eller hur? Bästa placeringen för Viggan under 1960-talet var 1965 då man kom fyra i Klass 2 Norra (div. 6).

Viggan på 1970-talet

1970-talet

Sammantaget får man väl konstatera att 70-talet var ett bra decennium för Viggan. Efter att 1969 ha åkt ner i Klass 4 (div. 8), lyckades man så efter 2 år åter komma tillbaks till Klass 3 (div. 7), sedan bl a nyförvärvet från Enebyberg, Hans “Clayan” Henriksson lyckades peta in 25 mål. Sen bar det bara uppåt.
I och med att man 1975 fick kvala upp till Klass 1 (div. 5), så blev man även historiska. Aldrig tidigare hade Viggan legat i Klass 1 (div. 5). Med Lars-Göran Södergren som spelande tränare i Viggan så kom även framgångarna. Lars-Göran, som tidigare spelat i Viggan på 60-talet hade under några år spelat div. 2 fotboll i “Sumpan” och Spånga, hade uppenbarligen snappat upp ett och annat. Sejouren i femman blev dessvärre dock bara två år.
1977 genomgick laget en generationsväxling, vilket i slutändan dessvärre ledde till en degradering till Klass 2 (div. 6). 1978 hade flera spelare slutat och många gick till andra klubbar, men den spelande tränaren, Pelle Johansson, lyckades ändå med konststycket att hålla Viggan kvar i Klass 2 (div. 6) och man lyckades t o m komma femma. Med Bengt Blomstergren som tränare, var man nära att vinna serien 1979, men slutade tvåa.
På 70-talet kunde Viggan mönstra totalt 17 lag inklusive A- och B-laget. Bästa placeringen för Viggan under 1970-talet var 1976 då man kom sexa i Klass 1 Norra (div. 5).

1980-talet

Viggan på 1980-talet Viggan har alltid haft höga ambitioner vilket följande kan ge ett bra exempel på. 1981 ramlade laget ner i div. 7 och 1984 tyckte Viggans eldsjäl, ungdomstränaren Harald Nilsson, att det var hög tid att satsa på en bra tränare. Inför säsongen 1985 var Viggan i akut behov av en ny tränare varför Harald ringde ”Laban” Arnesson, som just fått silkessnöret som Förbundskapten för landslaget. ”Laban” nappade förvisso inte, men rekommenderade Harald att ringa Kjell Samuelsson, som tidigare spelat i Djurgårdens IF.
Kjell nappade och såg till att Viggan fick en fysik som förmodligen står sig än idag.
Därefter (1986) tog Christer Törnqvist över och lyckades se till att Viggan genom två seriesegrar i rad åter hamnade i div. 5. Under den perioden kunde man bl a skönja en ung Hans Stark på mittfältet, som så småningom tog över tränarsysslan efter Christer. En annan framträdande spelare var Erik Dahl, som enligt många tillhör en av de bästa i rullorna. Han gick så småningom till Djurgårdens IF.
Hans Magnusson, som 1998 kraftigt bidrog till att Viggan kom att hålla sig kvar i div. 6, utgjorde redan på 80-talet Viggans farligaste anfallsvapen. Han räknas än idag till en av Viggans i särklass vassaste målskyttar.
På 80-talet hade Viggan totalt 17 lag i seriespel inkl A- och B-lag. Bästa placeringen för Viggan under 1980-talet var 1988 då man kom nia i div. 5 Norra.

Viggan på 1990-talet

1990-talet

Under 1990-talet kan man konstatera att Viggan stod för kontinuitet, genom att ligga i samma serie, div. 6, under tio år. Även om man höll sig i de undre regionerna lyckades man dock alltid hänga kvar. Men 1998 var det ytterst nära att man fick bita i gräset. Efter en svag vårsäsong och ett ej alltför stabilt spelarunderlag fick Börje Peratt nog som tränare och lämnade sysslan på sommaren.
Hans Stark, som vi såg på bild i laguppställningen från 1986, hoppade in som tränare och lyckades samla ihop tillräckligt många för att kunna fullfölja seriespelet. I den sista matchen mot Åkersberga, nere på Hägernäs IP, skulle det avgöras vilket av lagen som skulle förpassas neråt i seriesystemet. Åkersberga drog det kortaste strået. När det som bäst behövdes visade Viggan sina muskler och vann rättvist med hela 4-1.
Efter denna traumatiska avslutning kunde Viggan åter börja se framåt, med en hel kull av 80-spelare som stod och väntade i hallen. En ny tränare, Curt Elgbro, en bred trupp och en ny organisation för seniorfotbollen lade grunden för en mycket stabil avslutning i seklets sista timme. Serieseger och avancemang blev resultatet av denna satsning, vilket nu har hållit i sig under ett flertal år.
Bästa placeringen för Viggan under 1990-talet var 1999 då man vann div. 6 A.

Viggan anno 2000

2000

Lördagen den 13 maj år 2000 blev en historisk dag för alla i Viggbyholms IK. Närmare 500 personer hade samlats nere vid Hägernäs IP för att delta i firandet av klubbens 70-årsjubileum.
Janne “Loffe” Carlsson, som var konferencier under Vikingdagen, kunde med hjälp av sin trombon leda folkmass-orna från den ena begivenheten till den andra. Den stora händelsen var dock när förbundskaptenen Tommy Söderberg kom för att avtäcka Viggans egen runsten som rests för att hedra allas insatser för klubben under dess 70-åriga historia.
Tusen år har gått sedan de första runstenarna ristades, så vad kunde vara en lämpligare manifestation för det nya Millenniet och klubbens jubileum än att resa vår egen runsten.
Viggan anno 2000 På runstenen står nu inristat: “Vikingar i Viggbyholm lät resa denna sten till minne av sina gamla kämpar. Aldrig skall ett minnesmärke vara större än detta över dugliga män”. Så lyder texten i översättning på den minnessten som Viking Wemmenhög ristade och Tommy Söderberg avtäckte, lördagen den 13 maj år 2000.
Året 2000 blev historiskt på många sätt. Viggbyholms IK fyllde som sagt 70 år och representationslaget spelade åter i division 5, efter mer än 10 års frånvaro. Viggan gjorde även sitt 2000:e mål denna säsong, som tillskrevs Max Stjernfelt, för att ytterligare accentuera jubiléet.
Uppladdningen inför årets säsong förlades till Crystal Palace i London, där två tränings-matcher spelades mot tufft engelskt motstånd. Första matchen slutade med Vigganseger med 2-1 mot Old Rutlishians och i den andra, mot Metrogas, blev det 2-2.
Som nykomling i div. 5 lyckades Viggan mycket bra och kom till sist på en hedrande sjätte plats i tabellen.

2001

Viggan anno 2001 Andra året i div. 5 blev för Viggans A-lag ett mycket lyckosamt år, där man länge var med och slogs i toppen av tabellen och när krutröken väl lagt sig, blev det en mycket meriterande tredjeplats med mersmak. Detta var Viggans bästa placering någonsin i fotbollssammanhang och en matchsvit på hela tolv matcher i rad utan förlust är bevis på detta.
För Viggans B-lag gick det ännu bättre, då man vann sin serie i R3A och för första gången fick avancera till R2, detta efter att man under hösten bara tappat en poäng. Denna placering var hittills också Viggans bästa i reservlagsserien.

Viggan anno 2002

2002

Detta år var ännu ett år då Viggan gjorde mycket väl ifrån sig. Länge och väl höll sig laget med i toppen och det var först på sluttampen som man tappade direktkontakt med serieledarna. Efter fyra framgångsrika år som tränare i Viggan, kunde Curt Elgbro på hösten lämna över stafettpinnen till Dan Wallin, sedan laget även detta år kommit trea i tabellen.
Täby IS vann serien och gick upp i div. 4, vilket gjorde att vi under nästa år skulle sakna de efterlängtade lokalderbyna, som bjudit på så mycket spänning.



2003

Viggan anno 2003 År 2003 blev det bästa året någonsin för Viggbyholms IK. Säsongen inleddes på ett strålande sätt med att Viggan gick ända fram till semifinal i Nike Cup, där man dock förlorade med 4-1 mot Café Opera efter att ha bjudit hårt motstånd in i det sista.
Lördagen den 4 oktober 2003, är ett datum som alltid kommer att finnas med i Viggans historieböcker. När slutsignalen hade gått efter matchen mot Favoriterna, som Viggan vann med 4-0, kunde man konstatera att man vunnit serien med nio poängs marginal till tvåan Danderyds SK. Efter matchen delade Sven Tumba ut en gratifikation till Viggans lag från Gamla VIK:are.
Viggan anno 2003 Det var första gången i klubbens 73-åriga historia som man lyckats vinna division 5 och därmed få gå upp i div 4. Detta år slog Henrik Zacco även alla tiders rekord i Viggan, genom att göra inte mindre än 31 mål i serien.
Under hela säsongen höll sig Viggan i toppen av tabellen och ledde serien från och med den sjunde omgången, bortsett från den nionde, då Rinkeby tillfälligt övertog ledningen en gång.
Så här i efterhand kan det synas som att serien vanns enkelt, men så var ingalunda fallet. Särskilt under höstsäsongen spelades många spännande och avgörande matcher, vilka utföll i Viggans favör. Spänningen var så stor under hösten att hemmamatcherna drog storpublik varje gång, med ett snitt på över 120 personer per match.
Fem års målmedveten satsning hade till sist gett resultat med råge. Under de fem gångna åren hade Viggan, både A-laget och B-laget, förbättrat sina positioner för varje år, så sett ur det perspektivet var resultatet 2003 kanske inte så oförtjänt, men väl så välkommet.

2004

Viggan anno 2004 Första året i division 4 började riktigt bra och Viggan hängde med i den övre halvan fram till sommaren, men sen gick det betydligt sämre.
Hösten blev till sist en riktig rysare sedan ett av bottenlagen plötsligt vaknat till liv och började ta poäng. Viggan kunde dock hålla undan med god marginal och hamnade slutligen på en tionde plats och säkrade därigenom nytt kontrakt till kommande år.
För B-laget gick det mycket bra och man kom till sist tvåa i sin serie, R2A, vilket i sin tur ledde till avancemang till R1, där Viggan aldrig heller hade spelat tidigare.


Viggan anno 2005

2005

På det sportsliga planet blev 2005 det hittills bästa året för Viggbyholms IK i fotbollssammanhang. Även på andra plan höll sig Viggan framme.
Den 20 februari anordnades den mycket uppskattade Jubileumsshowen på Tibbleteatern, där flera fina artister som The Boppers, Mikael Rickfors, Nattugglorna och komikern Patrik Ohlsson underhöll den månghövdade publiken.
Seniortruppen kunde efter försäsongens träningsmatcher tina upp på ett träningsläger i Spanien, som man jobbat ihop till. Lägret som låg i Empuriabrava utanför Barcelona, blev mycket uppskattat och minnesrikt.
På Valborgsmässoaftonen anordnade Viggans ungdomsfotboll Viggandagen, med fotbollsturneringar och andra trevliga aktiviteter, som pågick under större delen av dagen, något som även kommer att ske vid årets Valborgsmässofirande.
Den 12 maj anordnades en Jubileumsmatch, med anledning av klubbens 75-årsjubileum, mellan Viggans seniorlag och svenska mästarna Djurgårdens IF, som ni kan läsa mer om längre fram. Matchen föregicks av en St Eriks-cupsmatch mellan Viggans och Djurgårdens P92:or.
Innan höstsäsongens början samlades hela seniortruppen på ett miniläger utanför Västerås för att finslipa formen efter semestern. Trots ett mycket lyckat läger blev höstsäsongen mycket nervpåfrestande, där Viggan dessvärre drog det kortaste strået i alltför många matcher för att det skulle vara hälsosamt.
Viggan anno 2005 2005 blev Viggans andra år i div. 4, ett år som blev lika dramatiskt som det föregående året, sedan Viggan fått det riktigt kämpigt på höstkanten och slutade på en 10:e plats. Ljusglimtarna var annars lokalderbyna mot Täby IS och IFK Täby där Viggan inte förlorade någon enda match. För B-laget blev det lugnare med en sjätteplats i R1A, den bästa placeringen någonsin.
Efter säsongsavslutningen anordnades den årligt återkommande internturneringen Lilla Viking Cup, där seniortruppen spelar mot varandra i respektive favoritlags tröjor. Årets segrare blev Djurgårdens IF, följt av Hammarby IF och AIK.
Lördagen den 22 oktober hölls en stor Jubileumsfest i samband med 75-årsjubiléet, där såväl unga som gamla Vigganmedlemmar, folk från kommunen och Sthlms Fotbollförbund, samlades till festmåltid med dans.
För fjärde året i rad arrangerade Viggan den mycket uppskattade inomhusturneringen Viking Cup i F2-hallen. Turneringen som pågick under tre dagar mellan den 2-4 december, lockade inte mindre än 24 lag, vilket också var maximum vad gäller antal lag. Viggan slutade på fjärde plats efter en hel del otur i slutsspelet. Något som senare också upprepade sig i Nike Cup i mellandagarna.
Den 17 december var det dags igen för den årligen återkommande Skinkcupen i F2-hallen, där seniorerna åter drog på sig sina favoritlags tröjor. Även denna gång gick Djurgårdens IF segrande ur striden och alla vinnarna fick gå hem med var sin skinka.
Året avslutades med att Viggans Kalender släpptes innan julen. En mycket uppskattad kalender skulle det visa sig, där många av Viggans spelare visade upp sig i nästan bara mässingen, till mångas förtjusning.

2006

Viggan anno 2006 Förväntningarna inför säsongen 2006 var stora i Viggan och det såg också riktigt bra ut inledningsvis, något som dock kom att förändras på höstkanten, som det även hade gjort under de två föregående åren. Inför sista omgången var Viggan piskade att vinna eller spela oavgjort mot Bele Barkarby för att säkra kontraktet. På bortaplan vann man med viktiga 2-1 trots att man spelade med en man kort från 37:e minuten. Segern räckte inta bara till nytt kontrakt utan även till en sjundeplats i serien, den bästa någonsin.
B-laget hade en lika tuff resa under hösten men kunde även de säkra en säker sjundeplats vid säsongens slut.

2007

Under denna säsong leddes A- och B-laget av tränarparet Robert Veronese och Per Magnusson och efter att ha upplevt en mycket bra försäsong med många goda resultat, där träningslägret i Sundsvall utgjorde det sista avstampet innan säsongstarten, var förväntningarna mycket höga.
Viggan anno 2007 Redan innan sommaruppehållet hade A-laget samlat ihop hela 20 poäng och efter ytterligare 7 poäng på de första tre höstmatcherna låg man trea med ordentlig kontakt med den absoluta toppen. Dessvärre varade inte denna glädje då den ene spelaren efter den andre skadades med påföljd att höstsäsongen avslutades med 7 raka förluster, vilket till sist gav en 7:e placering i tabellen.
B-laget lyckades med konststycket att också komma 7:a, efter att ha legat sist under större delen av säsongen.
Säsongen fick dock en mycket trevlig avslutning, då Viggan i den 5:e upplagan av den egna inomhusturneringen Viking Cup lyckades vinna turneringen, som hade lockat 24 lag detta år.

2008

Denna säsong leddes seniortruppen av Jocke Olausson och Peter Eklund. Uppladdningen skedde i Västerås inför säsongstarten. Förväntningarna var stora inför seriepremiären och när den väl kom, sjönk dock barometern rejält sedan man i inledningsmatchen förlorat med hela 1-7 mot FC Djursholm. Viggan anno 2008 Tyvärr höll trenden i sig och med sju raka förluster på slutet av höstkanten året innan i bagaget, blev det ganska tungt att inleda säsongen 2008 med hela åtta raka förluster. Detta ledde till en rockad i tränarstaben, där Jocke Olausson ensam tog över tränaransvaret, vilket fick direkt utdelning i den nionde omgången mot Kungsängens IF, då Viggan tog sin första poäng i 0-0 matchen. Därefter gick det riktigt bra och efter de åtta tunga inledande förlusterna kunde man sedan spela ihop inte mindre än 24 poäng på de återstående 14 omgångarna och blev med det tia i tabellen.
I december kunde man sedan ta hem sin andra raka vinst i Viking Cup där 24 lag deltog.

2009

Även detta år inleddes med ett träningsläger i Västerås, på Swedbank Park, under ledning av Jocke Olausson med assistans av nytillkomne Ulf Johnson. Till skillnad mot det föregående året fick man nu en smakstart i serien och kunde besegra favorittippade IFK Österåker med 5-0 och IFK Vaxholm med 2-0. Viggan anno 2009Under större delen av säsongen ledde Viggan sen serien och det var först på sluttampen som man lämnade över stafettpinnen till Kungsängens IF som till sist också vann serien. I sista omgången lyckades dessutom Bele Barkarby gå om Viggan på bättre målskillnad, där bägge lagen hamnade på imponerande 50 poäng.
I den egna Viking Cupen som lockat 20 lag kom man detta år tvåa, efter förlust mot Markim Orkesta i finalen.

2010

Efter att under 2009 haft ledningen i serien större delen av säsongen, föll Viggan snöpligt på mållinjen, då man inte bara tappade förstaplatsen utan även blev snuvade på andraplatsen med sämre målskillnad. Viggan anno 2010 Scenariot höll nästan på att upprepa sig under 2010, då Viggan innehade andraplatsen under nästan hela säsongen, men tappade den tillfälligt i slutskedet. Men med en ordentlig slutforcering och lite hjälp av andra lag, lyckades man dock ta hem andraplatsen och därmed också ta sig till kvalspelet om en plats i division 3.
Året hade också börjat mycket bra, då man hade tagit sig till slutspelet i Futsal SM, som avgjordes i Solnahallen i februari. I en dramatisk semifinal besegrades man dock av Skövde men kunde i matchen om tredje pris besegra IFK Motala med 8-1 och därmed lägga beslag på Lilla Silvret.
I kvalspelet, som tog vid direkt efter säsongs-avslutningen på hösten, kunde Viggan vinna kvalserien obesegrade och var därmed klara för spel i division 3, efter 5-3 mot gotländska FG86, 1-1 mot Enköpings IS och slutligen 3-0 mot Spånga IS. Detta var den största framgången hittills i fotbollssammanhang för Viggbyholms IK.

Viggan anno 2011

2011

Detta var Viggans första år i division 3 norra Svealand. Efter en olycklig 1-0 förlust i premiären borta mot Upsala IF, vände lyckan och Viggan spelade inte mindre än 10 matcher i rad utan förlust, varav de sju sista var idel segrar. Efter 10 omgångar ledde man serien. Efter sommaren dalade dock formen och man låg på en stabil fjärdeplats hela hösten ända fram till sista omgången, då IK Franke gick om med en poäng. Noterbart är att Viggan tog fyra av sex poäng av seriesegraren Karlberg och tre av sex mot tabelltvåan Bele Barkarby.